Dissociativ identitetsstörning innebär
I den här artikel förklarar vi Dissociativ identitetsstörning DIDett tillstånd där individer har flera identiteter, var och en med sina egna unika egenskaper. Vi listar vanliga symtom som minnesförlust och identitetsförvirring, de underliggande orsakerna samt effektiva behandlingsmetoder.
Dissociativ identitetsstörning (personlighetsklyvning)
Dissociativ identitetsstörning DID innebär att en och samma individ har flera separata personligheter eller identiteter. De olika identiteter kan vara i olika åldrar, ha skilda åsikter, kön, sätt att föra sig på, dialekter, humor och så vidare. Det är inte heller ovanligt att identiteterna har unika namn, röster eller fysiska tillstånd såsom behov av glasögon. Exempelvis kan en kortare kvinna utan synfel ha en stor man med behov av glasögon som en annan identitet.
Med andra ord kan identiteterna vara fullständiga, samt helt eller delvis frånkopplade varandra. De kan leva sina egna liv helt ovetandes om varandras existens.
Dissociativ identitetsstörning
Den ursprungliga identiteten som individen föddes med är allt som oftast inte medveten om de andra identiteterna, men det finns vanligtvis en identitet som har koll på och kunskap om resterande identiteter. Våra kompetenta psykologer hjälper dig med terapi och behandling. Läs mer om deras bakgrund och kompetenser. Individen måste uppfylla fem kriterier för att kunna diagnostiseras med DID.
I korthet handlar symtomen om att: en distinkt uppdelning ska föreligga mellan två eller flera tydligt skilda personlighetstillstånd, vilket kan observeras dissociativ identitetsstörning innebär beskrivas av individen, samt förekomst av återkommande minnesbortfall bland annat gällande traumatiska upplevelser eller viktig information. Symtomen ska inte kunna förklaras av religiösa eller kulturella uttryck, handla om fantasilek hos barn eller kunna härledas till substansbruk eller ha en annan medicinsk förklaring.
Slutligen ska symtomen även skapa ett kliniskt signifikant lidande hos individen eller påverka funktionen i vardag negativt. DID är en omdebatterad och komplex diagnos. DSM-5 används inom vården för att hjälpa kliniker att diagnostisera tillståndet, men det förekommer skilda åsikter gällande huruvida diagnoskriterierna täcker och kan förklara tillståndet eller inte.
Det förekommer även en diskussion kring om och när tillståndet fejkas av individer, och detta medför att patienter tidvis blir misstrodda i vården. Detta kan försvåra diagnostisering av Dissociativ identitetsstörning, och det krävs ofta en gedigen utredning och medicinska undersökningar för att kunna fastställa diagnosen. Dissociativ identitetsstörning kan behandlas genom behandling av det associerade traumat.
Psykologisk behandling utifrån kognitiv beteendeterapi, dialektisk beteendeterapi eller traumafokuserad terapi kan vara hjälpsamt. Detta kan ge personen verktyg att hantera sina symtom och samtidigt bearbeta traumat, för att sträva mot ett mer integrerat själv. Målet med behandlingen är vanligtvis att arbeta dissociativ identitetsstörning innebär att integrera personens olika identiteter, för att åstadkomma en känsla av ett enat jag.
För att uppnå detta kan behandlingen fokusera på att förstå de olika identiteternas funktion, varför de har uppstått och utveckla en ökad kommunikation mellan de olika identiteterna. Utan behandling är DID ett livslångt tillstånd. Oftast är det den dominerande identiteten som söker hjälp, vilken vanligen inte är densamma som den ursprungliga identiteten.
Vad är Dissociativa störningar?
När individen söker hjälp beror det generellt på att personen försöker hålla ihop de olika identiteterna men blir överväldigad. Behandlingen är vanligen tidskrävande och komplex, och kräver ett team av kvalificerade och erfarna kliniker. Det är först och främst viktigt att individen erhåller psykoedukation om tillståndet, när det triggas och varför det har uppstått.
Dissociativ identitetsstörning förekommer mer frekvent hos kvinnor, och tillståndet ter sig relativt stabilt och oförändrat genom livet. Skiftet som en individ gör mellan olika identiteter kallas för switching, och det sker vanligtvis relativt fort. Vad som har observerats är att individer generellt switchar mer sällan med åldern.
Under switching kan ofta blinkningar eller rullningar med ögonen observeras. Andra tecken på switching kan vara att kroppshållning eller minspel ändras. Switching kan ibland triggas genom avslappningsövningar eller hypnotisk terapi. Utvecklingen av Dissociativ identitetsstörning bottnar i flera faktorer, men vanligtvis uppkommer DID som ett resultat av trauma, tvång, uppenbart påfrestande och kaotiska händelser såsom övergrepp, misshandel och försummelse.
Även störd anknytning till omvårdnadspersoner kan inverka. Vanligen uppstår DID i barndomen, ibland hos individer så unga som fyra år. När ett dissociativ identitetsstörning innebär utsätts för ett svårt trauma kan det ibland inte hantera och integrera de överväldigande och motstridiga känslorna av svek, kärlek, skräck och skam som kan uppstå med bilden av sig själv.
Detta leder till dissociation, det vill säga att nya identiteter utvecklas som ett sätt för att hantera traumat. Kopplingen mellan trauma och Dissociativ identitetsstörning är därav stark. Viktigt att poängtera är dock att alla som utsätts för trauma inte utvecklar DID, och alla med DID har inte heller varit med om ett trauma. Dissociativ identitetsstörning har en komplex grund, och utvecklingen påverkas av miljö, ärftlighet, kognitivt fungerande, sociokulturella faktorer samt individuella upplevelser.