Varför tänker inte folk på risker
Ann Enanders forskning om ledarskap och hur människor reagerar på kris och risk är högaktuell. Hon är en av experterna i den av regeringen utsedda Coronakommissionen och har nyligen utkommit med en bok om individuella och kollektiva reaktioner vid samhällskriser.
”Hela skalan av mänskligt beteende ”
Ann Enander, professor emerita i ledarskap och ledning vid Försvarshögskolan, forskar framför allt om risk- och krispsykologi, beredskap och ledarskap under svåra förhållanden. Det är hela spännvidden från människors svagheter och begräsningar, till hur otroligt kreativa och anpassningsbara vi faktiskt är. Man får hela skalan av mänskliga beteenden och förmågor inom det här området, vilket jag fortfarande tycker är väldigt fascinerande, säger hon.
Som nyutexaminerad psykolog i slutet av talet fick hon en projektanställning inom arbetsmiljöområdet och arbetade med farliga arbetsplatser med extrema påfrestningar av olika slag. Hon kom in i försvarssektorn i samband med att familjen flyttade från Uppsala till Karlstad Även Räddningsverket numera Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB var en ny myndighet som hade sitt säte i Karlstad vid den här tiden.
Riskforskningen tog fart på allvar i Sverige i mitten av talet och Ann Enander har studerat och följt upp flera stora händelser som inträffat, som svår storm, skogsbränder och svininfluensan. Hon har även analyserat mindre händelser som påverkat lokalsamhällen i hög grad, som till exempel uppmärksammade mord. Ledarskap i kriser skiljer sig en hel del från mer traditionellt ledarskap för grupper till vardags.
I kriser som påverkar hela samhället blir man ju ledare för många fler.
Är det värt risken?
I dag kan vi till exempel säga att Anders Tegnell är en ledare. Då krävs det lite andra grepp. Ledarskap i kriser handlar mer om symbolspråk än traditionellt ledarskap för att man ska nå ut till många människor. Trots att varje kris är unik finns det mönster som går igen, menar Ann Enander. Vi behöver förstå vad som händer, i dag talar vi till exempel mycket om smitta och hur smittspridning sker.
Sedan finns också ett grundläggande behov av att kunna agera och ha kontroll. En tredje aspekt är gemenskap, att man inte känner sig övergiven. Nyckelorden är klarhet, kontroll och gemenskap, som också är det som mycket av kriskommunikation handlar om. I dag när vi befinner oss mitt i coronapandemin är kris- och riskforskning högaktuellt. Men när Ann Enander började sin forskarbana i mitten av talet var bilden en annan.
Men när vi tittar tillbaka kan vi se att vi även i Sverige har erfarenheter av många olika typer av kriser. Naturhändelser som svåra stormar och skogsbränder, olyckor som Estoniakatastrofendiskoteksbranden i Göteborg och tsunamin i Thailand har gjort att forskningsområdet fått stor relevans och intresset har ökat, menar hon.
Så skapar du högt i tak – på riktigt
Forskningen om hur människor reagerar på risker och i kris bedrivs framför allt genom uppföljningar efter händelser, till exempel i form av intervjuer eller enkätstudier. Ibland görs också observationer, till exempel när det handlar om ledarskap. Vi tittar också på beredskap för att lära oss mer om hur människor tänker kring risker och vad de oroar sig för. Som varför tänker inte folk på risker emeritus har Ann Enander nuförtiden en friare roll där hon hjälper till med handledning av doktorander och har mer tid för skrivande och egna projekt.
Jag kan se de bredare linjerna och kan jämför olika typer av kriser, något som jag till exempel gjort i min senaste bok som kom ut i april. Den pandemi vi befinner oss i just nu är också en del av hennes arbete. Den 30 juni tillsatte regeringen en kommission med uppdraget att utvärdera regeringens, berörda förvaltningsmyndigheters, regionernas och kommunernas åtgärder för att begränsa spridningen av coronaviruset, där Ann Enander är en av åtta ledamöter.
Jag har med mig mina erfarenheter av krishantering och människors reaktioner. Kommissionen ska titta på 14 olika teman som visar hur Sverige har hanterat Coronasituationen. Kommissionen ska också göra en internationell jämförelse med relevanta länder av de olika åtgärder som vidtagits och åtgärdernas effekter. Det första delbetänkandet, som ska vara klart i december, handlar om äldreomsorgen och varför den drabbats så hårt.
Men jag tror att det är bra att vi redan dragit igång och försöker bena ut vad som faktiskt har hänt. Om man väntar för länge kan man tappa mycket information om vad som skedde under den första perioden.
Människan och risker, olyckor och kriser
Men vi kommer inte att ha svar på alla frågor, och situationen kan förändras under tiden. Och det är just möjligheten att få jobba nära de som ska använda forskningen som Ann Enander menar är tjusningen med arbetet. Och det är kanske det jag är mest stolt över, att jag har jobbat mycket med utbildning, inte bara vid Försvarshögskolan utan också i verksamheter på kommunal, regional och nationell nivå.
Det är kunskap som har tagits emot och som de verkligen har haft användning av. Det är inte bara en rapport som hamnar i en bokhylla. Sedan är det ju väldigt roligt att få berätta om sin forskning för de som använder och behöver den.