Vanlig på heraldiskt vapen
Idén att måla sin sköld med ett särskilt motiv som var ett kännetecken utöver att bara vara ren dekoration uppstod någon gång i början på talet. Syftet var detsamma som senare tiders uniformer, det gällde helt enkelt att kunna skilja vän från fiende på slagfältet eller i tornerspelen. Senare utvecklades dessa sköldar till släktvapen som användes som kännetecken i till exempel sigill.
Skölden spelade ut sin militära roll redan på talet men bildspråket överlevde. Idag är heraldiken lika levande som den alltid har varit.
Heraldik och statssymboler
En vanlig föreställning är att endast adeln har rätt till vapensköld. Detta stämmer inte alls. Vem som helst kan föra ett vapen, och de gör det också. Att ta sig ett vapen blir allt populärare. Vapnet är för ögat vad namnet är för örat. Ett vapen kan vara personligt eller representera en familj eller släkt men kan också representera ett geografiskt område som till exempel en stad, en kommun, ett landskap eller en nation.
Myndigheter, samfund, föreningar, företag och fartyg kan också ha vapen.
Listan kan göras lång. Svenska Heraldiska Föreningen har ett vapen.
Heraldik är läran om vapensköldar
Bild: Ronny Andersen. Skillnaden mellan ett vapen och en logotyp är att logotypen alltid ser exakt likadan ut. Den kan bara variera i storlek. Ett vapen däremot kan variera i sitt utseende. Härolden beskrev vapnen skriftligen i sina listor. Därmed kunde man på ett säkert och enkelt sätt skriva av texten vid kopiering och slippa förlita sig enbart på bilderna med allt det skulle medföra av feltolkningar av motiv och färger.
En sådan skriftlig beskrivning av ett vapen kallas för blasonering vanlig på heraldiskt vapen det är den som definierar vapnet. Den enskilda bilden av vapnet kan därför variera i stil beroende på vilken konstnär som gjort den. Blasoneringar har sin egen speciella termologi. Ett exempel på blasonering är Svenska Heraldiska Föreningens vapen. Sköld: I guld tre blå sköldar ställda två över en, vardera belagd med en öppen krona av guld.
Hjälmtäcke: Blått fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon av guld hållande en blå häroldstav. Ett vapen, två konstnärer. Bilder: Magnus Bäckmark och Davor Zovko.
Nya heraldiska vapen
Ronny Andersens bild ovan är en tredje version av samma vapen. Det finns inget formellt eller officiellt regelverk för hur ett vapen får se ut. Reglerna är baserade på tradition och praxis. Andemeningen är att vapnet ska vara lätt att se och känna igen med ett enkelt ögonkast. Även om du står i rök och damm på ett slagfält. Men praxisen har inte varit konstant genom heraldikens historia.
Under vissa tidsepoker har det varit lite si och så med både regler och andemening. Nya vapen som skapas idag förväntas följa regler och andemening mera strikt. Dessutom ska de helst vara vackra. För att vapnet ska synas tydligt så behövs kontrast mellan färgerna. Inom heraldiken kallar man färgerna för tinkturer. Tinkturerna delas in i färger och metaller. Färgerna är blått, rött, grönt, svart och purpur.
Metallerna är guld och silver.