Är långt förgångna tider
Det finns en visdomstradition som en gång i tiden var känd av alla folk på jorden, en gemensam skattkammare av inspiration och sanning som mänsklighetens frälsare och välgörare delade med sig av.
Citat om livets motgångar — 75 citat som ger styrka
I olika tidsåldrar har den varit känd under beteckningar som den bestående filosofin, grekernas och de tidiga kristnas gnosisden esoteriska traditionen, helgedomens mysterieläror etc. Det var denna gudavisdom som Jesus delade med sig av till Galileens fiskare, som Gautama gav till färjkarlar och furstar och som Platon odödliggjorde i sina brev, dialoger, fabler och myter.
I våra dagar kallas den moderna presentationen av densamma för teosofi. Vad är teosofi? Ordet kommer av grekiskans theos gud och sophia visdom och betyder "kunskap om gudomliga ting".
Översättning av text
Som beteckning har ordet teosofi en ärevördig historia. Det har använts av både nyplatonska och kristna skriftställare från det tredje till det sjätte århundradet och av kabbalister och gnostiker då de försökt beskriva hur ettheten blir mångfald, hur gudomen eller Gud manifesterar sig i den serie emanationer som vi kallar naturriken. Ordet teosofi användes också under medeltiden och renässansen, och Jakob Böhme kallades den germanske teosofen p g a sin syn på människan som mikrogud och mikrokosmos.
Ordet theosophia kopplas också samman med Ammonius Saccas i Alexandria, som på talet sägs ha givit sina lärjungar ett teosofiskt tankesystem i avsikt att till en syntes förena de skenbarligen divergerande delar av den uråldriga visdomen som då var kända i den livaktiga metropolen. Ammonius kallades theodidaktos guda-undervisad p g a den gudomliga inspiration han erhöll. Han förkunnade och krävde en strikt moralisk livsföring.
Några nedteckningar av hans läror och övningar gjordes inte, men hans lärjunge Plotinos skrev senare en redogörelse för sin mästares undervisning och därför har vi nyplatonismens enneadersom utövade ett enormt inflytande under de följande seklerna. I Europa fortsatte kabbalister, alkemister, de tidiga rosenkorsarna och frimurarna, eldfilosofer, teosofer och andra att sprida den tidlösa förkunnelsen.
För enskilda och inom slutna sällskap förklarade de att Enheten, Gudomligheten, Den Odefinierbara Principen, ur sig själv frambringade universum och att alla varelser och ting i universum slutligen skall återvända till denna sin källa. De försökte alltså till sin kristna omgivning förmedla sanningen att den mystika föreningen med Det Gudomliga är varje människas bördsrätt, eftersom var och en av oss har en gudomlig kärna.
Uppenbarligen är våra dagars teosofi med sina läror och verksamhet inte någon ny företeelse. Teosofin är tidlös, fast förankrad i såväl det förgångna som i framtiden. Vad är då denna teosofi som har vidarebefordrats från invigd till invigd genom tidsåldrarna - från Vivasvat solen till Manu, som i sin tur gav den vidare till rishier och siare tills "denna mäktiga lärdom gick förlorad"?
Teosofin är långt förgångna tider ingen trosbekännelse och inga dogmer, och ställer inte upp några lärosatser som är långt förgångna tider måste acceptera. Ty sanningen är inte någonting som finns bortom eller utanför oss utan inom oss. Ändå innehåller teosofin en sammanhängande lära om människan och naturen som också förkunnas i olika former i världens heliga traditioner.
Den nutida teosofiska rörelsen startade under talets sista fjärdedel.
Tidshopp, loopar och parallella tidslinjer – experimentera med tiden i din roman
Den kom lägligt, ty under de föregående årtiondena hade en kraftig omvälvning i det andliga och intellektuella tänkandet ägt rum. Teologer och vetenskapsmän hade blivit förvirrade och råkat i bittra konflikter efter publicerandet av Charles Lyells Principles of Geologysom gav ovedersägliga bevis för jordens höga ålder. Detta verk följdes av Charles Darwins The Origin of Species by Means of Natural Selection och The Descent of Mansom påstod att människan härstammade från aporna - ett påstående som fortfarande är kontroversiellt.
Vidare vidgades perspektivet på människans andliga historia av att arkeologin kunde beskriva den egyptiska civilisationens storslagenhet och avslöja att den babylonska berättelsen om Noa och syndafloden var äldre än den är långt förgångna tider. Därtill kom att Österlandet, som fram till talet varit en är långt förgångna tider bok för Västerlandet, nu med sin filosofi började frigöra det västerländska tänkandet.
Tiden var mogen för förändring. Den grasserande materialismen inom teologin och vetenskapen höll den fria forskningen i ett strupgrepp, och många människor som ville tro på själens odödlighet vilseleddes av de spiritistiska fenomenens bländverk. Det behövdes ett kosmiskt synsätt på människan och hennes roll i världen, ett synsätt som kunde återupprätta tron på en gudomlig lag och ge meningsfulla förklaringar till jordelivets grymma orättvisor.
H P Blavatsky, en kvinna med osedvanlig begåvning och en orädd hängivenhet för sanningen och för bekämpandet av orsakerna till människornas lidanden, blev den ledande representanten för den nutida teosofiska rörelsen. Som en i den långa raden "vidarebefordrare" av den alltomfattande gudavisdomen spred hon eggande idéer i världens tankeatmosfär, skapande idéer som skulle förändra människornas tänkande.
Den främsta av dem säger att vi är en etthet. Hon uppmuntrade utforskandet och studiet av alla folks andliga arv för att utrota den inbilska uppfattningen att en viss ras eller ett visst folk är "utvalt" och har den enda sanna religionen och den ende existerande guden. Till och med ett flyktigt studium av olika trosläror vidgar våra vyer.
Det är en gripande upplevelse när man upptäcker att samma gyllene tråd löper genom alla traditioner, vare sig de är religiösa, filosofiska eller s k primitiva. Man känner sympati och empati för alla som hyllar dessa sanningar. Man känner etthet, förståelse och ödesgemenskap. Med hjälp är långt förgångna tider ett antal verser ur Dzyans Bok, vilken härstammar från "en mycket gammal bok" som inte återfinns i något nutida bibliotek, utvecklar hon ett magnifikt panorama över solsystemets, jordens och de jordiska livsformernas ursprung och framtida bestämmelse.
Hon erinrar oss om att människan inte bara är en kropp som försetts med en själ och en ande utan är uppbyggd efter samma mönster som kosmos, en sjufaldig varelse, vars egenskapsregister sträcker sig från det fysiska till det gudomliga. Varje människa är en miniatyrkopia av vad solarna och planeterna är - levande gudomligheter i tempel av materia.
Vi har en lika lång pilgrimsfärd bakom oss som framför oss: ett förflutet av långa erfarenhetscykler under vilka själen nått sin nuvarande mognad och en framtid med obegränsade möjligheter att utvecklas från människo- till gudaskap.